Fan vad jobbigt !!!!!!!
Öppnade hemsidan precis och upp kom bilden på Ivans bil, rakt in i i min dator, fan jag bröt ihop. Har gråtit och gråtit, tänk att man skulle falla i gråt. Jag saknar honom sååååå mycket. Tänk att han skulle betyda så mycket efter så kort tid som man känt honom. Det finns ingen som han, men man får tänka på alla fina minnen man haft ihop och se det fina i vad denna underbara människa berikat en med. Mitt i alla tårar ringer en kompis och undrar varför vi inte var i Lissma? Han fick mig dock att glömma allt det råkiga för en stund och få mig lite gladare. Tack !!!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
:-) :-) :-)
Trackback
